Vem är du mystiska dam?

Stall Neshime ligger det i Piteå?

Saknar dina kommentarer, kan du

inte avslöja lite mer om dej själv

och din "VillVinna"?

Och så ska jag tacka Maria J. för inbjudan och för texten till

"Mors lilla Olle", har inte upptäckt dessa kommentarer förrän nu!

Dom har inte funnits med i bloggen utan jag hittade dom där man

kan kolla opp kommentarerna!

Hur kan det bli så?

Jag har det så att jag kan godkänna kommentarerna innan dom sätts ut,

men det är bara en gång jag "tagit " bort en kommentar, men absolut inte

dessa??

Hittade ju aldrig vare sig bollen eller grimman, men idag kom Trolle jonglerande med något i munnen

och det var Modins borttappade grimma och när jag gick in i hagen så kom han kutande och så slängde han opp grimman högt upp i luften så den hamnade framför mig!

Det var som att han ville säja : här har du! Få se om han hittar igen bollen oxå, men jag ska köpa honom en röd boll

så hittar man den lättare för den han har är grön. Ja han bara ÄR för härlig denna ungpålle!

Helgen har varit strålande, vilket väder vi har!

Och så fick vi besök av Trolles uppfödare Hans Lycksam och hans fru, det var verkligen roligt och inte nog med det!

Strax före dom kom så fick vi påhälsning av två riktigt härliga travvänner Bengt och Astrid Olovsson, dom hade

varit och skjutsat barnbarnen till flyget, det blev en kort visit för en titt på hästarna!

Lasse dök oxå upp, men han är ju som inget "främmande", han hör ju som till!

Ja allt går sin gilla gång med träning av hästarna och allt runt omkring, de hästar som tränas just nu är Moe, Fixsola, Fixgnisten,Kungen, Bolfaxa och Juna. Jag rider bara Moe nu och Janne kör dom andra. Janne har nämligen

snott mina speedcarthjul för han fick först punka på det ena och sen på det andra och ids tydligen inte laga dom?

Men då hinner jag med en massa annat så det är OK.

Igårkväll var jag ut och red ganska sent, det hade börjat skymma så smått.

Lyckades fixa till stiglädren på westernsadeln så nu är den perfekt för mej och Josse att rida i.

Det var en otroligt vacker och stilla kväll igår, red i skogen och det var så tyst att det nästan var spöklikt!

När vi kom ut på ängarna Moe och jag så var himlen rosablå och det susade i trädtopparna vid skogskanten och då tänkte jag att det är inte alla förunnat att få uppleva detta: att få rida en bildskön häst ( om än lite pucko ibland)

och känna sig ett med naturen sittandes i en superskön westernsadel och känna sig som en riktig "cowgirl"!

Ja Moe var så lugn och avslappnad och verkar gilla att ha westernsadeln på ryggen, nu måste jag skaffa mej en

cowboyhatt!!

Inte ett enda vilt djur träffade vi på och ändå är det älgjakt nu och då brukar det röra på sig i skogen, det var inte ens en liten fågel i rörelse

Imorron startar ju Moe i Skellefteå med Per G. i sulken som vanligt så idag drog vi några snabba repor utefter ängarna för att få bort lite överskottsenergi, pålitliga S-Lena tar hand om kvällsfodringen.

Föresten så har jag tagit nya kort på Lena och Linn som min datatekniker Marie Samuelsson har satt in på

hemsidan "tvåbenta" om nån vill se två fräscha brudar på sina sköthästar!

Jag har en systerdotterdotter som heter Cecilia, hon har börjat på gymnasiet i Stockholm/Spånga och varför jag vill berätta om det beror på att hon går en djurskötarlinje där (lyckos henne).

När jag gick i skolan fanns inga såna linjer så jag slutade skolan i åttan (det var frivillig nia ), men jag skulle jobba med hästar!

Iallafall så har Cecilia bestämt att när hon får gå PRAO så ska hon komma opp och vara med våran vet.

Och nu till det jag ville berätta: på min skoltid hette det prya och det fanns inget som hade med djur att göra

att få prova på.

Jag hade bestämt att jag skulle prya på Solvalla, det hade jag redan fixat med travtränarn jag var hos, men

jag skulle absolut inte få det sa fröken och när hon föreslog att jag skulle prova på att vara "kallskänka" då

höll jag på att smälla av! Jag gav mej inte utan höll fast vid att jag skulle vara på Solvalla så till sist skickade fröken mej till "överläraren" som det hette på den tiden!

Han var skitsträng och jag rädd, men höll fast vid Solvalla och till sist gick jag segrande ur striden och fick vara med mina älskade hästar i hela fjorton dagar, VILKEN LYCKA!!!

Men nu håller jag tummarna för Moe imorron! Yes!