Igårmorse var det pirrigt i magen, det var dags att slakta mina oxar!

Nu tänker nog en del, usch vad barbariskt, äckligt, hemskt ja det finns många uttryck för avsky!

Fast för mej och många fler som bor på en gård med djur är det en naturlig del

av vardagslivet på landet, visst mår jag lite dåligt dagarna före  och jag oroar mej för hur det ska gå?

Vet ju ändå  att det är glada och harmoniska djur  som har gått ute under sommaren  och har haft sin stora box liksom hästarna, blivit borstade och ompysslade och kelade med under sin tid på jorden.

Många frågar mej, klarar du verkligen att slakta när du haft dom sen födseln?

Jag vet ju att jag har dom för  att få mat i frysboxen, visst ibland känns det som att jag skulle vilja ha dom kvar fast till syvende och sist så är det en stor fördel

att slippa köpa kött över disk för jag VET att mina djur har haft ett bra liv och dom går trygga in i döden utan kamp eller rädsla! Och har man skickligt folk som sköter avlivandet då ÄR det tryggt!

Visst ger jag lite instruktioner, men sen  säjer jag : äsch jag vet ju att ni kan detta  och jag får till svar att det är bra att veta hur dom är, men vi vet att det är välhanterade djur! Då känns det lugnt!

Jag är aldrig med vid själva avlivandet, när jag har fodrat och mockat på morron

så borstar jag  mina "bamsekalvar", stoppar i dom några sockerbitar och sätter på

halsträlgarna sedan lämnar jag dom.

När dom väl är avlivade är det inga problem att se dom.

Janne höll på att stryka med vid slakten! Nejdå jag bara skämtar, men han fick

åka på läkarstationen och sy tio stygn!!!

Vet inte riktigt hur det gick till, men han skulle väl hålla i nåt ben eller så som skulle huggas av och slaktaren slant med yxan och Janne fick den i vänster

pekfinger, världens blodbad! Olyckligt, men ingen fara allt väl!

Och  doktor Stina håller kollen!

Det känns lite tomt när kalvisarna är borta, men så är det ju alltid när ett djur försvinner  antingen man slaktar det eller det går bort av andra själ.

Igårkväll hämtade Janne och Lars den nya hästbilen, läcker och frampå ovanför hytten står det  HOLMGREN och under STALL ÄLVBACKA!

Sonen John kommer att gilla den för den har gula och svarta stripes (om det

heter så)? John är fanatisk AIK:are! hihi!!

Och så kan jag berätta att nu är tvåårshingstarna anmälda till  (kallblods-

klassikern) bägge två!

Ikväll klippte jag Moe så nu är alla tävlingshästarna klippta, så skönt!

Josse var och red Fixan ikväll och stallLena red Gnisten i tisdags, dom ska vara med i en distansritt på söndag som Norrfjärdens 4H anordnar, den går på

idealtid.

Red Moe, han känns pigg och glad! Mötte Janne på rakbanan och då blev det tvärstopp ! Förstår inte varför han inte ska kunna gå förbi utan att bråka och försöka vända, undrar om det är Jannes skinnmössa som han inte gillar?

Kungen funderade nog på varför Moe är så knäpp, men efter lite övertalning och en svordom på slutet så tog vi oss förbi.

Det är inte klokt, men det snöar ikväll IGEN!

Ja då är det dax för kvällspasset med vovvarna, det är då alldeles knäpptyst

så jag får nog väcka dom.

Det är lustigt egentligen, om Molly ligger och sover som en stock i ett annat rum

och så går jag till kylskåpet och öppnar det. Vem sitter bakom ryggen när jag vänder mej om jo Molly! Hundar är fenomenala!