Ja det kan man säja, man åker iväg till travet med "lite optimism i ryggsäcken" och så går det åt fanders!  

Bolfaxa lopp 1, leder i stort från start till mål och så kommer den där förädiska galoppen när hon får tryck strax före målgång = DISKAD! Men som kusken sa: nästa gång för det var närmare mål denna gång! Förra gången kom ju galoppen strax före upploppet...fina flickan hon har ju fartresurser!  

Kungen lopp 9, följde fint i främre ledet och visst såg det lovande ut och så strax före ingången till stallkurvan började kusken hojta åt honom! Tyvärr så tog bensinen slut och pållen dalade som ett singlande löv till de bakre regionerna...

kusken sa: han har aldrig känts så trött, nu sliter vi skorna runt om nästa start...  

Ja trav är trav...men å andra sidan så finns det glädjeämnen som att träffa travvänner och att kunna glädjas åt

andras framgångar. Stallet var väl omskött när vi kom hem Anna hade tagit in hästarna

medan  Petter skötte barnen.

Jag tvättade av selar och tillbehören, gav Lillbrun kvällsslurken, pussade på Moe och när jag stängden stalldörren stod vovvarna och Rollo där och väntade ivrigt på lite kvällsgodis!

Nu känner jag att det är dax för sängen, gonatt!