Igår fick min fina älskade Molly somna in härhemma i lugn och ro tack vare min vän   Iréne...

Åren går och Molly har levt med oss här på gården sen hon var ett litet svart knyte som vi hämtade i Töre, i

december skulle hon ha blivit tolv år.

Hade velat att hon skulle fått leva ännu längre, men så blev det nu inte. Gammelgumman drabbades av tumörer för cirka två år sedan och Iréne gav henne ett år, det var tufft att höra.

Hon fick ett "extra" år och hon har varit pigg och glad , lekt med Vilja och fostrat henne efter eget behag!

Genomaste snäll mot barn , pålitlig i alla väder. De enda gånger hon visade tuffhet var mot andra främmande tikar,

"ger du dej så är vi vänner annars blir vi ovänner för livet", det var Mollys motto.

Hon har varit lite skruttig sista tiden och när balansen började bli svag och ögonen blev sorgsna då fanns

det ingen återvändå...

Är så tacksam över att Josse hann sätta in bilderna på Mollys valpar och den finaste bilden på mamma Molly...  

Det är en tung  och sorgsen dag och jag tror att Moa , Vilja och Rollo kommer att sakna sin  Molly...  

Vilja går omkring och hänger med svansen idag och så tittar hon på mej med sina vackra ögon , det saknas

någon ser hon ut att vilja säja ?

Det kommer att ta tid, att vara djurägare innebär både glädje och sorg...   Sov gott lilla Mollygumman...

Tack Iréne och Micke!