Järnhästen, älskad och beundrad när jag var en liten tjej på 7 år, den var inte i min ägo
utan det var min killkompis Bosse som var ägare till den.
På den tiden bodde vi i Mariehäll på Annedalsvägen 12 nära Sundbyberg "Sumpan",
vi bodde i samma trappuppgång på tredje våningen.
Bosses pappa var "flygare" och hans mamma var hemmafru, min mamma och pappa jobbade på "Marabou"chokladfabriken ni vet.

Jag lekte aldrig med dockor, Bosse och jag hade en stor samling djur av alla de slag vilda som tama och min pappa bygde en stor
ladugård där vi hade kor, grisar, kalvar med allt vad som hörde till...
Och så hade Bosse denna "järnhäst" tung och mäktig som jag gärna hade velat äga, men se det var inte aktuellt att Bosse ville
låta mej få den ! Fick låna den och det var lycka!
Min mamma höll på att bli vansinnig när hon upptäckte att jag hade gjort "hovspår" i korkmattan, jag själv var så hänförd när jag
lät den tunga pållen stampa ner hovarna i korkmattan...det var ju en himla tur att det inte var parkettgolvet jag siktade in mej på!

Ja detta var många år sedan nu, men för något år sedan introducerade min dotter mej på "Tradera" och DÄR hittade jag den
Älskade Järnhästen, jag gick med i budgivningen på den och det blev väldigt spännande ska jag säja!
Vi var några stycken som bjöd på den och jag hade bestämt att det får kosta vad det vill "jag ska ha den" !!!
Jag fick den till slut för 400 pluss!
Nu står den här i köket på hyllan så att jag kan njuta utav den varje dag, det finns inte så många ex. av den och den är i gjutjärn
Och ser precis ut som den Bosse ägde, lite sliten och ser använd ut!

Ja det var historien om en högt älskad "leksak" när det begav sig!

Järnhästen